Våra barn mår som vi förtjänar ..

I lördags var jag och såg på när min son, 10 år spelade handboll. Eftersom det var på bortaplan och jag visste att han skulle spela på en ganska stor sportanläggning passade jag på att ta med mig lite material om Nyttobox och vårt tjänst med nyttigare mellanmål. Jag antog att de skulle ha en cafeteria där och det visade sig stämma.

Innan jag presenterade mig gjorde jag en snabb översyn av utbudet och det var betydligt värre än jag förväntat mig. Jag hittade inte en enda produkt som kunde tänkas ligga där för att uppfylla ett hälsobehov. Inte en frukt. Inte en macka. Inte övervägande godis. Det var som att komma in i en godisbutik. Kände mig faktiskt illa berörd. Hur kan det bara fortsätta att vara så här trots allt som skrivs?

Det hann flyga rätt många tankar genom huvudet, men jag slog dem ifrån mig och frågade tjejen i kassan efter ägaren och blev hänvisad till en kille i 35-40 årsåldern.

Jag presenterade mitt ärende kort och hade nog förväntat mig någon form av intresserad blick, någonting som skulle gett intrycket av att kanske, kanske skulle det kunna finnas ett intresse att möjligen, möjligen överväga tanken att titta över sortimentet. För om det hade förekommit någon form av diskussion angående en komplettering av sortimentet med lite nyttigare alternativ så skulle jag definitivt få ett intresserad reaktion. Men icke. En trött blick. En suck som om ytterligare en tung börda fallit över hans axlar. Han mötte mitt kuvert med material som om det skulle väga ton och sa - "ja ska se om jag orkar titta igenom det".

På vägen ut tänkte jag (och jag har tyvärr tänkt den tanken många gånger förut) att vi alla visar vilka vi är genom det vi gör. Cafeägaren visar sitt varumärke genom att strunta i det sammanhang han verkar inom. Kommunen visar höjden på sitt varumärke genom att ställa så låga krav på arrendatorer och inte kräva ett varierat sortiment för att de ska få driva cafeverksamhet (i synnerhet när man vänder sig till barn och ungdomar). Och alla vi andra som inte gör någonting och låter allt vara som det alltid har varit. Vad visar vi? Är det så konstigt att ungdomars hälsa blir sämre och sämre när det ser ut som det gör på platser som detta cafét. För det är ju inget undantag, snarare tvärtom.

Jag ska ringa killen om några dagar. Hoppas att han bara hade en dålig dag eller så. Hoppas att han, när han öppnar kuvertet och tittar igenom materialet, inser att han med Nyttobox väldigt enkelt kan pröva ett lite nyttigare utbud till sin cafeteria. Jag har nog ändå inte speciellt stora förhoppningar att det är så just denna gång. Men samtalet ska han naturlitgvis få. Och säger han nej ska jag ringa kostansvarig på kommunen. Jag ger mig inte.